Krönika;

En lördag i Växjö ägnas åt det jag gillar bäst. Uppvaknande vid 12 och sedan en powernap mellan 14.30-16.00. Mina sömnvanor är något som diskuteras flitigt med bland annat kapten Carlsson och orden ”du är fan dum i huvudet” nämns både en och två gånger, enbart från hans sida ska tilläggas. Turligt för mig behöver han också hålla koll på Petter Nilsson som även han lever efter ett liknande dygnsmönster, något som gör att jag allt som oftast kommer undan med det och får sova ostört.

Efter min tupplur var det tänkt att jag skulle in på unt.se och läsa en resumé av Sirius match. På grund av att matchen inte var färdigspelad fick jag istället vila ögonen på artikeln om Enefalks olyckliga situation och tänkte försöka analysera det hela på ett objektivt sätt.
Det hela kan liknas vid att åka Swebus. Är det bra eller dåligt? Visst är priset oerhört lågt men resan tar ju orimligt lång tid och oddsen på att du hamnar bredvid ett barn som är vinterkräksjukt är knappt spelbara. I slutändan står vi där med ett njaaaaa och vet varken ut eller in. För att segmentera.

Årsta har här en myndig individ som skrivit på ett kontrakt. Är man bunden till ett avtal fullföljer man det! Årsta är en förening med väldigt tight budget. Tight syftar i detta fall inte på att man bara har råd att köpa godis på lördagar utan snarare att Linus Bergström håller utkik medan Anton Fredriksson stoppar fickorna fulla med kexchoklad på Årstahallen och springer därifrån utan att betala. Kontentan blir att det är röda siffror vi pratar om( Ej att förväxlas med att Årsta skulle vara tjuvaktiga). Vid röda siffror blir varenda liten investering vital. En spelare som förra året i och för sig vann cooper-testet av samtliga Div1 och Div 2 spelare men i år inte tar plats i trean är därför en big deal, något folk måste förstå. Om man använder sitt sunda förnuft måste man därför begripa varför Årsta kontrakterar en spelare som de kanske inte tror så mycket på, varenda litet öre måste bevakas hårdare än fångarna Kumla. Utöver det har Årsta varit klara med att spel i sexan hägrar vid mindre bra prestationer och Enefalk har som vuxen människa accepterat detta i och med sin signatur. Men är det verkligen så enkelt?

Årsta kräver av förståeliga skäl oerhört mycket av sina spelare bortsett från den idrottsliga biten. Är det inte inventering så är det reklamutdelning på Lidingö(Huruvida Enefalk deltagit där vet jag däremot inte, likt Picasso försöker jag bara måla en bild). Utöver det har en medlemsavgift på 1.500 kronor betalats in. I Sverige så finns det elit och bredd satsande föreningar. En elitsatsande förening har ingen skyldighet emot sina medlemmar att släppa dem gratis till någon klubb enbart på grund av dåligt med speltid, det skeppet lämnade hamnen den dagen du skrev på. Men spel på Div 6 nivå kan väl inte klassas som elit? Hur du än vrider och vänder på det existerar väl dessa serier för folkhälsans skull? Nu kanske ramarna för Div6 laget skiljer sig emot hur de tänker kring sitt representationslag men om det hade varit en påtaglig skillnad är jag säker på att detta problem inte hade uppstått. Årsta blir alltså en elitsatsande förening innehållande lag som ska främja bredden. Kulturkrock någon?

Om man då ser det från Enefalks perspektiv så vill han bara spela innebandy med spelare som ligger på ungefärlig nivå som honom. Och sett från folkhälsan synvinkel samt från individnivå( Enefalk själv) är det väl bättre att han får gå till Funbo där han vill vara än att han lägger klubban på hyllan för en dispyt som ändå får anses som onödig.
Likt Jean Marc Bosman kan Enefalks övergång statueras som exempel i framtida affärer där Årsta är inblandande. Vägrar de släppa honom utan kompensation har de satt standarden. Släpper de honom gratis öppnar det för fler spelare att lämna då speltiden tryter, vilket borde resultera i att de även måste släppa dessa utan kostnad vilket givetvis skadar den redan så sargade ekonomin. Men hur långt ser egentligen Årsta? När man sitter med kniven på strupen är det svårt att leva annat än dag för dag men låt oss ponera att Årsta en dag kan klassas som en klubb med stabil ekonomi. Vilka vill egentligen ha något med klubben att göra då?

Vi pratar alltså om spelare som står under kontrakt. Men vi pratar även om spelare som ur egen ficka betalar för att hålla på med sin sport, både med privat tid för olika volontärjobb i klubbens regi samt med privata betalmedel. Exakt hur mycket kan man egentligen kräva då, oavsett om du står under kontrakt eller ej? Jag tror att Årsta skulle tjäna mycket på att släppa Enefalk. Inför tidigare år har vissa tongivande spelare velat lämna föreningen eller i alla fall tänkt i dessa banor. Det har oftast slutat med att Årsta begärt en för hög peng varpå övergången uteblev ( Givetvis finns det dem som stannat av egen vilja). Men som sagt, skjuter man sig inte lite i foten då man tvingar spelare att vara kvar. Exakt vilka nya spelare kommer i framtiden att vilja skriva ett kontrakt med Årsta och exakt vilka kommer när denna säsong är slut att plita på ett 2 + 1 avtal då man vet att den enda utvägen ur det vid ett mindre individuellt lyckat resultat är att lägga klubban på hyllan?

Signerat N.B