Minnen från Umeå.. (nästan helt sant!!)

Jag kom till ett kylslaget Umeå fredag kväll, ett Umeå som redan två dagar inför matchen var laddat. All busstraffik var inställd pga snöovädret men på ryktesvägar fick vi höra att busschaffissarna strejkade då de inte fick ledigt för att se Ersboda-Årsta på söndagen.

När vi väl fått tag i bagaget och en halvtimmes taxifärd senare tagit oss hem till våran supporterlänk på plats satte vi igång och började slipa på hejarramsor. Detta är inte alltid så lätt efter en så pass lång resa utan sången böts ut mot ord och heta diskussioner om den kommande matchen..

Vi var alla överens om att Årsta skulle ta hem det här utan några problem, och frågan var bara hur stora segersiffrorna skulle bli! Men som man brukar säga "bollen är rund med hål i" och innebandyn kan gå hur som helst, detta visade sig nu kanske mer än någonsin då Årsta hade stora problem att ta tre pinnar hem till Uppsala. Men mer om det senare..

Fredagkvällen var lugn och sansad i ett annars stekhett Umeå- Corona var klubben som hade skrivit upp "Högst upp+sällskap" på gästlistan. Rykten hade redan spridit sig till björkarnas stad att Sveriges just nu hetaste supportergrupp var på ingång och detta satte sina spår!

Lördagen började för visso lugnt, nervositeten inför matchen började komma allt mer och det var en tyst förmiddag då ingen riktigt vågade bryta isen. Men när vi väl kom igång gjorde vi det med Tjo och tjim. En limosinfärd ner till krogen, hejarropen ekade över ett stilla Ume, ramsor som "Koffe till landslaget", "Carlsson, Carlsson, världens minsta Carlsson" och "Tokyo, you've got the rythm in you" gjorde sig kända för byborna. Vi var i extas och det fick nattklubben Rex se mer av. Återigen var det "Högst upp+sällskap" på gästlistan och VIP-rummet var reserverat för hela klacken.

Söndag morgon, vaknar upp till tonerna av Jaccos kända låt "Vår betong". Klockan är 07.00 och Umeå är inte riktigt uppe än. Därav kanske den chock som människorna som kom i vår väg fick då vi med pigga och förväntansfulla steg rörde oss i samlad trupp mot arenan.

Efter en trött kebablunch och ett par snabba basket var det dags och vi stegade in i Ersängsskolans lilla trånga hall. Då alla i klacken inte fick plats begav sig några till Olearys för att följa matchen där.

Matchen tänker jag inte skriva mycket om, då den upplevdes som något av en besvikelse, men det viktigaste är ändå att vi kom ifrån med 3 poäng och att Högst upp hade etablerat sig i Sveriges klack-elit..

Resans höjdpunkter.

5. Mottagandet på matchen. Grabbarna såg glada ut att vi kommit och en del passade även på att hälsa.. Tack Årsta!
4. Vändningen- att ligga under och ha svårt att skapa chanser och ändå vinna.. en eloge!..

..3. Vågen efter matchen, ger mig rysningar bara jag tänker på det!..


.. 2. Att få dela buss i 9h med laget man älskar.. Världsklass! Ett minne för livet..




.. 1. Koffe fick äntligen kaptensbindeln och vi hade inte längre världsrekord i kort kapten!

Under resan hade vi filmkameran med, och detta ska nu Årsta Media försöka klippa ihop till något vettigt och så kommer det upp på sidan, men till dess har ni det här!

På återseende!